och vi väntar lite till...
Tjo. känns som om livet har backats ett halvår och jag e tillbaka på ruta ett. återigen består min vardag till en evig väntan.
Så, har jag fått datum för min egen skull. onsdag. då får jag smällen av vad alkohol kan bidra till? om det nu ens e jag som är rätt "dömd"....lets hope not.
Annars så har jag hittat min dröm lägenhet. som jag också kan få. kan skriva ett kontrakt imorrn. men hur ska det nu gå? NU av alla gånger händer det att jag hittar mitt dröm hem. varför just nu?!? NU när jag inte KAN. fan. what to do? What to think? what to say? WHY?!?
Så annars väntar vi lite mera....bättre tider kommer? Så full av frågor, utan en liten chans att ens få svar. varför ska livet återigen vara komplicerat? när blev det lätt lixom? 2020? E det då vinden vänder? ska det vara så här tungt fram till dess eller finns det chans att det kan vända lite liiite tidigare? Snälla?
Det lilla positiva som går att meddela e ju att våren verkligen är på g. underbart. men ska jag sitta här med mina vårkänslor helt ensam i sommar igen? Kan du bara få komma hem nu :( ?
Om vi lovar att lämna landet och aldrig återvända, går det då?!? snälla söta rara?
Vet inte vad jag ska göra utan dig. vart ska jag ta vägen? hur ska jag kunna leva utan dig?
Kan kan jag väl.,gjort det alldeles för länge... men jag vill inte mer.nu vill jag vara med dig. jag vill leva med dig. jag vill vara med dig livet ut. jag vill att vi får allt bra nu. det är dags nu. verkligen dags...
Men om det inte går NU då? NU vet vi att det itne går, men NU om några månader? eller ska det behöva bli år?
Ska mitt liv återigen cirkulera runt min hemtelefon, frimärken och postlåder?
Om min dom blir dömd, får vi ej ens ses. hur ska vi överleva det? Utan kroppskontakt, huvet hur länge?
Nej det går bara inte. det får bara itne ske. allt ska ordna sig nu. bara vi får en chans till. får vi det?
