jullly

haft de värsta, sämsta, dummaste, konstigaste dagarna bakom mig.
hänt så mkt skit att mitt huvud kokat över.... kortslutning. strömavbrott. tårar.

Så nu tänkte jag skippa att prata om det. Behöver inte deppa ner oss mer...
 bara nämna några händelser kanske ni förstår...

* min underbara söta vovve har blivit stulen :( Akilles where are you ?
Försvann ur bilen utanför Tensta, måndag morgon. Hur ska vi hitta dig pojken? Vart är du??!??!?
Så pratat med polisen, o väntar o väntar o väntar på att de ska ringa o säga någon sett honom eller hittat han.... fan:( snälla kom hem :( Snällllllllla kan vi hitta honom igen?!?!!?!?!?!?!?!?!?! Uhu!!!!!!!!!!!!!!


Sen mera tragedier, blivit sårad och arg.

Nu har jag så mkt att ta tag i att jag inte ens vet vart jag ska börja..

tydligen blivit avskriven på skolan. inte vetat ngt om det förän min morbror ringde berättade jag fått brev o läste upp det för mig. suck. studieavbrott lixom, 16 januari? pluggar ju fortarande där?!?!? Klarat tentan o allt ju?!?

Men men. vill iaf inte gå på den här jävla skit linjen längre. de blir ju bara blä hela tiden. idioter hela bunten. Har lixom fått mera hjälp av välrdens bästa Ida än av någon som jobbar på universitetet....Nu lägger jag ner. Ska söka ngt nytt till hösten.

Vet bara inte hur min familj ska ta den nyheten utan att få en chock... eller utan att döda mig?

But its MY life?
My choice?
My desition?


Så. Just nu sitter jag hemma iaf, väntar på tiden ska ticka iväg och jag ska få gå till jobbet.
Kankse blir bra med lite miljöbyte...



Jag känner en person
Hon är det starkaste jag vet.
Hon är den snällaste personen jag vet.
Den mest pålitliga personen jag vet.
Ett hjärta av guld.
Hon finns för mig i ur och skur. Snöstorm? Hagel ? Hon finns där.
Om jag skulle gå vilse i en skog i norrland skulle hon hitta mig.
Om jag drunknar hyr hon en båt för att rädda mig.

Just nu drunknar jag.
Just nu faller jag utan fallskärm.
Just nu Är jag inlåst i ett brinnande hus.
Och mer vilse än en myra i en sandlåda....

Men jag är envis.
vill lära mig simma själv...
Vill lära mig flyga själv.
Vill hitta brandsläckaren själv...
Och jag vill få Gps:n på min mobil att fungera själv,
för att hitta hem.

Går jag ens att rädda?
Eller är det för sent?
Klarar jag verkligen av det här själv?
Eller ska jag svälja min stolthet och ta hjälp?



Jag brukade vara en stark person?
Nej helt fel. jag ÄR en stark person.
Jag vet att jag kan.
Jag vet att jag vill.
Jag vet att det kommer att ordna sig.
Allt måste ju ordna sig med tiden som man säger??

Men när det blivit för mörkt då? Kommer ljuset tilllbaka ändå?

SJälvklart. Måste bara härda ut. mörkret deppar ner oss. sen deppar ljuset ner oss för vi är så ovana att ens se ljuset? När ska vi övergå från deppig av allt, till lycklig av allt? Verkligen på tiden att börja vakna med ett leende på läpparna istället för en klump i magen...

Lever Du för att överleva? Eller lever Du för att leva?
Jag vill leva för att leva livet. Jag vill leva varje möjjlig sekund med ett leende.
Jag vill skratta så mkt det går. gråta så Lite det går. och bara få vara glad, utan massa knas.


Fast i nuläget vill jag bara flyta. vill inte drunka men behöver inte hitta fastland. vill bara inte drunka... vill bara flyta... vill bara att saker ska börja falla på plats. så att jag tillslut kanske kan hitta stegen och ta mig upp?

Frågan är tar jag mig upp själv? Eller måste jag be någon om hjälp? Eller får jag hjälp utan att be om det?

Hur ska man veta vad som e rätt? Hur ska man veta vilken väg att gå ?

Vem har svaren?


varför ska så mkt göra så ont?

V I L L  bara ta själva livet och hångla upp det rejält, spotta ut alla besvär och ta nya andetag.
Kunde det inte bara vara så lätt?

Virrpellan nr 1. tjo.